Gick in i v.32 i fredags! Nu väger bebisen nästan 2 kg och är ca 40 cm lång. Tror mitt SF mått var 28, precis mitt på linjen, så hittils växer han precis som han ska. Viktökningen är nu 11,5 kg. Det stod någonstans att från och med nu så ökar man ca 0,5 kg i veckan, så jag räknar med att jag kanske går upp kring 20 kg när det är klart, lär säkert samla på mig mer vätska mot slutet. Annars då? Trist dag, det är blött och grått ute. Vi klev upp för en timme sen (7.30) och nu har vi ätit frukost och klätt på oss. Anders ska ta en promenad med Pajas och jag & Myran ska hänga en tvätt. Sen åker jag till gymmet en sväng!

Myrans önskelista till tomten :)

Aaaa äntligen kväll! Myran sover, det är ihopplockat, ljusen är tända och jag har slagit mig ner i soffan med nygjord äppelpaj och en kopp te. Så skönt!

Ganska händelserik lördag ändå.

Idag har jag gjort två saker som jag aldrig tidigare gjort. Lämnat tillbaka en vara på affären, och gjort en polisanmälan. Varan som jag lämnade tillbaks var en påse kyckliglår. I vanliga fall skulle jag aldrig lämnat tillbaks något, jag avskyr människor som klagar och är omständiga, men nu fick jag lov. Det gick inte att få ut en endaste matbit av ett helt kilo. Det var kyckligbitar med ett tjock lager skinn, stora benbitar, senor, blod och slams. Jag fick lämna tillbaks, och bytte mot en påse kycklingfileér i stället. Tydligen kostade kycklinglåren bara 27:- (Jag köpte fel från början, och hade inte koll på priset) så då kan jag väl förstå varför det var oätligt. Mamma berättade att hon också köpt det en gång och att det var lika. Så ett tips, köp inte kycklinglår från Kronfågel om ni vill få mat på tallriken.
Nästa grej, polisanmälan var lite mer dramatisk.
Efter att jag varit på affären så åkte jag, Miranda & Pajas hem till mamma, men innan vi hunnit fram till hennes dörr så blev vi överfallna av hennes grannes stora Samojed. Den morrade och dundrade rakt på Pajas som blev livrädd och jag som hade Miranda i famnen kunde inte göra så mycket. Men jag ropade efter grannen som stod och tittade på, samtidigt som jag sparkade mot hunden. Miranda blev jätte rädd och började gråta. Det är svårt att beskriva, men det var hysteriskt där ett tag. Jag var så rädd att den stora hunden skulle bita Pajas, ville inte förlora ytterligare ett djur den här helgen.
Tillslut fick grannen tag på sin hund och när allt var under kontroll fick jag ett utbrott som heter duga. Tror aldrig jag har blivit så arg på en människa jag inte känner förut. Men jag blev så rädd, och var så hjälplös eftersom jag hade Miranda i famnen. Det känns inte okej att hon ska göra så att både min hund och dotter ska bli rädda för andra hundar, och det hade kunnat sluta illa. Jag stövlade in till mamma och lämnade hund och barn och gick tillbaks till kvinnan för jag kände att jag måste prata med henne, men hon är inte klok, hon bara skrek, och det slutade med att vi stod och drog i ytterdörren från varsitt håll, och när jag hade sagt det jag ville säga så släppte jag och hon drog igen dörren, och sen gick jag in och ringde polisen. Till saken hör att det här är inte första gången den här kvinnan ställer till det med sin hund. Hon har nog retat upp var och varannan på hela området. Hon har alltid hunden lös, och har absolut ingen koll på den alls. Att den inte blivit överkörd är ett under. Det är många som har pratat med kvinnan i fråga, men hon bara skriker och svarar att hon inte bryr sig och att alla ska hålla käften. Hon har fått flera varningar och polisanmälningar redan.
Förra vintern när Miranda var bebis och låg ute och sov i vagnen, så kom den där stora hunden och hoppade upp mot den, det gick bra, men vagnen hade lika gärna kunnat välta med lilla Miranda i.
Och senaste igår så hade en annan granne råkat ut för samma sak som jag råkade ut för idag. Så jag kände att nu måste det bli ett stopp på det här, andra människor måste ju kunna vistas där med sina djur och barn utan att behöva vara rädda. Jag hoppas hon blir av med hunden och jag hoppas även hon blir vräkt så hon försvinner där i från, för hon är så hemskt elak, otrevlig och obehaglig, känns som att hon är kapabel till precis vad som helst.
I övrigt så trodde jag att jag skulle föda på plats mitt under mitt utbrott, fick världens sammandragningar. Är inte att rekommendera att bli så upprörd mot slutet av graviditeten ;)

Jätte fin hundras, och jag övertygad om att hunden i fråga egentligen
är snäll, men tyvärr bara har en otroligt korkad och ansvarslös ägare. 

Godnatt min skatt.

Igår var en ledsam dag. Grannen hittade våran lilla Mini, påkörd och död en bit bortanför våran gata.
Jag gick där och tittade i måndags, men då låg det så mycket snö, så då syntes hon nog inte.
Av alla hemskheter som skulle kunnat hända henne, så var det här ändå det bästa. Då vet man att det
har gått fort, förmodligen dog hon direkt. Men givetvis är det ingen tröst, det gör lika ont i hjärtat ändå.
Men som tur var har inte marken fryst än, så Anders begravde henne under den stora granen, intill våran gärdesgård, det var en bra plats, då kan hon spana ut över åkern. Ska gå ner dit och tända ett ljus sen.

Lilla skrot- unge <3 sitter på jobbet och tar en liten paus, SISTA passet jag jobbar nu, på minst 7 månader. Konstigt, men skönt! Tänkte väl börja jobba lite extra igen till sommaren, när Lillebror trappat ner amningen, eller slutat helt kanske. Ska i alla fall bli otroligt skönt att slippa jobba, jag är så himla långsam nu och tålamodet är obefintligt. Ser framför mig många lata dagar i soffan, fast känner jag mig själv rätt så blir det nog lite mer aktivitet än så ;)

Lite roligt, lite tråkigt. Lite bra, lite dåligt.

Idag var Miranda ledig från dagis, för kl 10 skulle hon på 18-månaders kontroll på Bvc.
Vi åkte som vanligt dit en stund innan så hon fick leka av sig lite, hon tycker verkligen att det är roligt där!
Idag fanns det en liten nyfödd pojke i väntrummet, och bebisar är såå spännande, tänk om hon viste att vi snart har en egen. Vi fick även träffa Anders & Sixten, som var där i samma ärende. Kul!
Kontrollen gick bra. Örat är inte helt läkt efter inflammationen, så förmodligen hör hon fortfarande sämre på det örat, men det skulle läka och bli bra så småningom. Fick två olika salvor utskrivna som jag ska hämta på apoteket, för hennes utslag, som tydligen var eksem av något slag. Smultronmärket blir mindre och mindre, och såg ut som det skulle, och det gjorde även allt annat, så hon blev godkänd. Sprutan gick också bra, hon var mest nyfiken på plåstret! Hon är så tålig lilla Myris.
Nu har vi ätit lunch och hon sover middag. Jag sitter i soffan och vilar lite, men snart ska jag börja förbereda middagen, lika bra medan man får göra det ifred.
Fortfarande inte ett spår efter Mini. Är så ledsen över det. Har en klump i magen som ligger och gör ont.
Är så tomt utan henne. Förut var jag så irriterad över att hon alltid skulle sova PÅ mig på natten, nu saknar jag det. Har lagt lappar i alla brevlådor på gatan, så förhoppningsvis kollar alla sina förråd/garage etc. Och kanske har någon sett henne? har i alla fall gjort vad jag kunnat. Igår när jag kom hem från gymmet och klev ur bilen så tyckte jag att hon kom gående över gräsmattan, mot verandan, så jag sprang dit, men där fanns ingen katt? kan man verkligen se i syne på det viset? sjukt. Anders tyckte också att han såg henne gå här ute på räcket. Förmodligen så är våran älskade lilla misse borta för alltid, man får nog börja vänja sig vid den tanken. Väldigt väldigt tråkigt.

Bästa vännerna. Det var mycket för Pajas skull som vi valde att
skaffa katt. Nu blir det tomt och tråkigt för honom.