Är gravid i v.15 nu (14+1)  tiden bara springer iväg. När Miranda låg i magen tyckte jag att de tre första månaderna kändes som tre år. Nu börjar det närma sig fyra månader och jag har knappt hunnit blinka. I övrigt så mår jag bra. Jag känner av ryggen och har ett sjujäkla humör, men illamåendet och tröttheten (förutom kvällströttheten, den släpper inte taget) har gått över och jag tror jag är mer tillfreds med allt den här gången än den första? Första gången är allt som ett enda stort frågetecken med graviditet, babyprylar, förlossning, amning och gud vet allt. Och jag tror alla dom där frågetecknen skapar en omedveten oro som ligger där i bakrunden och gnager. Det finns frågetecken den här gången också, det gör det, men inte lika stora. Nu har man ju liksom ett facit, känns tryggt. I alla fall så känner jag lilla liten röra sig då och då, inte ofta, kanske 1- 2 ggr i veckan, men det är mysigt. Det känns som att det är en lite mini Miranda där inne, men jag är inte alls lika säker som förra gången (då VISTE jag från start, vet inte varför, det var bara en sån stark känsla) det kan lika gärna vara en liten lillebror, men jag tror inte det. Vägde mig idag också, har inte gått upp ett gram sen jag blev gravid, är inte det märkligt? Något borde ju väga? Tex allt extra blod hjärtat pumpar runt? Är det för att jag redan väger några kilon för mycket, gör det att man inte ökar lika mycket? Måste fråga bm om det är normalt. Med Miranda gick jag upp i raket fart och hade säkert gått upp nästan 10kg vid den här tidpunkten med henne. Hela den här graviditeten är egentligen raka motsatsen till förra, så vem vet, kanske det är en liten lillebror ändå ;)