Ni vet, jag skrev ju förut att Miranda sov hos oss när hon var sjuk, och att det var något vi skulle få lov att ta tag i så fort hon blev bättre. Hade förberett mig på ett par vakna nätter med arg och envis unge, men det där "ta tag i" behövdes aldrig. När hon blev bättre så började hon sova hela nätterna i sin säng igen, utan minsta pip. Herregud vad skönt! Jag är så glad över att jag alltid går på magkänslan när det gäller Miranda, trots att jag tvekar och funderar ibland. Man får alltid höra vad man ska och inte ska göra, men som mamma så känner man sitt eget barn bäst, Och den här gången kände jag verkligen att hon behövde närhet och trygghet, dels för att hon var sjuk, och dels för dagisstarten. MEN när det hade gått en månad så trodde jag faktiskt själv att det var kört, på så lång tid så hinner ju vem som helst vänja om sig, men så blev det inte! Kanske beror det på att vi gav henne det hon behövde och nu kan hon sova själv när hon mår bra igen.
Men den här fönsterbytes grejen kom ju inte så himla lägligt! För nu måste hon ju sova hos oss (är typ minusgrader på hennes rum för det är inte tätt än) och dessutom även somna där, får hoppas på att hon inte får för sig att det ska vara så nu. Men hur som helst så flyttar ju vi upp snart också, så det löser nog sig.
Men även fast det inte ska vara så, så är det ändå himla mysigt att somna och vakna bredvid henne <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar