så kan det gå.

Att föda barn medför helt klart vissa konsekvenser, till exempel att man kissar på sig om man tar i för mycket om man slarvat med knipövningarna. Det har hänt mig två gånger, förra söndagen på Zumban, och idag på Zumban. Alltså, jag kissade inte på mig så att det rann efter benen, men lite grann sådär. Underbart!
Hela vägen hem från zumban knep jag som bara den.
När ska man sluta påminnas om förlossningen? Det skulle vara på sin plats att få tillbaka sig själv snart.
Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna gå igenom det där igen. Nu när man vet vad man har framför sig så känns det inte sådär super lockande. Jag hade aldrig ens tänkt tanken att tiden efteråt skulle vara så jobbig, det var det aldrig någon som sa något om, jag hade velat vara med förberedd på det.
På torsdag är det 5 månader sen Miranda föddes, och jag känner mig fortfarande inte helt återställd, man undrar liksom om man någonsin kommer att känna sig som sig själv igen. Men kanske blir det bättre när man slutat amma, när man får ha sig själv för sig själv igen.

Nåväl, Anders har varit borta hela dagen på match, och jag ville väldigt gärna gå på zumban, men eftersom jag har en liten myrbebis så gick det inte riktigt ihop. Men då var mormor (mamma) snäll och kom hit och var barnvakt. Första gången Miranda var utan mamma och pappa! Men det hade gått hur bra som helst, inga tårar! Dom hade gått en promenad med Pajas, sjungit sånger, och bytt bajsblöja. Det är skönt att veta att det fungerar och att Miranda är nöjd och mår bra när hon är med andra människor, för att lämna bort sitt barn är inget man gör bara sådär. Jag kollade min telefon typ 10 gånger under Zumban, i fall att mamma skulle ha ringt. Men hon är inte så avancerad Miranda, ganska lätt att göra nöjd, så det hade varit no problemas.

I morgon ska vi till BVC, har inte varit där på en månad så det ska bli spännande och se hur mycket hon växt sen sist. Känns som att hon växt en hel del nu på slutet, gissar på att hon väger kanske 7200g nu?