trötta familjen.

Vi har haft några jobbiga dagar här hemma, 5 för att vara exakt.
Myrbebis som i vanliga fall sover oförskämt bra har gråtit/gnällt/skrikit och knölat runt nätterna igenom.
Igår kväll när jag gick och la mig så hade jag sån ångest inför natten, jag var totalt slut, frös, och kände att
jag verkligen behövde sova, och Anders behövde också sova för han skulle upp och jobba 06.00. Men hon måste ha hört min bön, för hon vaknade bara till vid 03 och somnade om direkt när hon fick nappen och sen sov hon till 07 och då låg hon kvar och klappade katten (Mini är hopplös, jag vill inte att hon ska vara i spjälsängen, men hon ska absolut ligga där med Miranda på morgonen, på kvällen hoppar hon bara upp och tittar till henne) till 07.30, så jag var riktigt utsövd idag. Men däremot så hade jag 38,7 i feber, förmodligen hade jag det redan i går kväll eftersom jag kände mig så hängig. Men jag gick upp och tog två alvedon och sen kände jag mig riktigt pigg, så jag åkte till Falun med Caya & Julia som var planerat. Anders pappa kom hit och passade Miranda (för första gången) mellan 10-12 tills Anders kom hem från jobbet. Hon sover alltid vid den tiden, så han tog en promenad med henne och pajen och sen när hon vaknade så hade dom lekt lite, och det hade gått så bra, jätte skönt o veta att hon är nöjd med andra!
Och vi hade en bra dag i Falun, handlade lite kläder åt Miranda och en farsdag present till Anders! Men vid 14 när vi satt och fikade började febern göra sig påmind igen och jag blev jätte trött.
Men efter två alvedon till och någon timme senare när vi kommit hem så mådde jag bra igen.
Då åt vi lite mat och sen gjorde jag mat och äppel/päron mos till Miranda som jag frös in och sen var det dags att natta henne. Efter en hel flaska välling (hungrig tjej) och två böcker senare somnade hon som en stock, och nu hoppas jag att skrotungen får sov lugnt i natt. Men i natt tar Anders henne, så jag får i alla fall sova i vilket fall.

Tittar på svärföräldrarna från helvetet nu och skäms ihjäl.. förstår inte att flickvännen kan vara så snäll och bara ta emot förolämpning efter förolämpning, jag hade sagt tack och adjö efter 5 minuter :) Tur man har snälla svärisar! Godnatt!