Att vara mamma.

Några minuter innan den här bilden togs, fanns inte Miranda.. då var hon bara en "mage". 

En förlossning vänder ut och in på hela ens liv, det är helt otroligt. Jag kan inte förstå att jag har

levt ett helt liv utan Miranda, och jag kan inte förstå att jag ska leva ett helt liv med henne. 

Det är så underbart, overkligt, fantastiskt, och alla miljoner olika känslor på samma gång, varje

dag, varje minut, varje sekund. Jag är helt fascinerad av det här livet, det känns lika stort idag som

det gjorde för 4 månader sen. Och varje dag får jag nya "Aha" upplevelser, och förstår hur alla 

mammor känt och tänkt om saker som jag definitivt inte har förstått förut. 

Det är som att det öppnas en ny plats i hjärtat när man blir mamma, och den platsen rymmer så

mycket. 

Anledningen att jag kom och tänka på det här nu, var för att jag och Pajas har legat i soffan och

myst, ensamma hela kvällen. Myran sover och Anders är på match. 

Jag fick flashbacks från livet som var, som jag till viss del kan sakna ibland, det var så enkelt, det

var bara jag som styrde över mitt liv och jag gjorde vad jag ville när jag ville. 

Nu är jag inte längre chef över mitt eget liv, nu är det en liten mini- människa som styr och ställer

tills man blir alldeles slut. 

Men, hur skönt det än var, så skulle jag aldrig någonsin vilja byta tillbaka. Min mini- människa

får gärna styra och ställa hur mycket hon vill. Så länge hon är lycklig så kommer jag också att vara det. 

Älskade älskade barn.