När jag ser tillbaka så har hon varit strulig till och från länge nu, och efter lite googlande så kan tandsprickning tydligen ge symptom länge (nån månad) innan man kan se/känna att tanden är på väg. Hon har ju dregglat som en tok och ätit på ALLT och alla frågar om det är tänder på G men neeejdå har jag svarat eftersom jag inte känt någon, men det var vist så ändå! Är lite irriterad på mig själv såhär i efterhand att jag inte läst på om tänderna innan, för nu känns allt så självklart.. men då vet vi det till nästa gång. Har en förhoppning om att det värsta lagt sig nu (eftersom hon somna så gott och sover nu i kväll, får väl se hur det blir i natt) så att vi kan återgå till en lite normalare tillvaro. Hon har varit jätte glad och pigg på dagarna, men att vakna flera gånger per natt av skrik tar på krafterna. Jag är visserligen så trött så jag gör allt halvt i sömnen, när jag vaknar på morgonen så står spjälsängen tätt intill våran säng (som jag dragit dit i sömnen) och när man räknar antalet nappar som ligger i den så kan man lista ut ungefär hur många gånger hon vaknat. Men i morgonbitti hoppas jag att sängen står på sin vanliga plats ;)
Nu kom pappan i huset hem (han har varit på match i Uppsala hela dagen) så nu är det dags att gå och lägga sig, i morgon väntar kyrkis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar