Nu tycker jag faktiskt synd om mig själv.

Amningen är ett helvete, rent ut sagt. Först vet ni så fick jag ju såren, sen läkte dom ihop himla bra, så jag tog bort amningsnappen och det kändes bra. Men i ett par dagar förra veckan så ammade lillebror i typ 10 timmar i sträck, och då var det kört igen, såren gick upp och smärtan var tillbaks. Och i samma veva började jag få väldigt ont av utdrivningsreflexen (hade det med M i ett par veckor också) också, så det blev riktigt smärtsamt att amma, helst i början av amningen då. OCH som om det inte vore nog, så misstänker jag att jag nu även fått en svampinfektion på bröstvårtorna. Man tackar! Kan säga att nivån på smärtan är något i hästväg. Jag kommer inte sluta amma, jag biter ihop och håller ut tills allt har blivit bra, men tills dess så dör jag en sväng varje dag, varje gång det är dags för mat. Tro mig, det här är helvetet på jorden.