Mer mamma pepp åt folket!

Har haft en mys dag med mina fina tjejer idag. 

Dom kom hit strax efter 9, vi tog en promenix, hängde i soffan,

käka lunch, drack kaffe och babblade. 

Blev mycket snack om amning och flaskmatning. Amning är verkligen ett känsloladdat

ämne mammor emellan. Jisses vad folk har åsikter gällande det ämnet. 

Jag och Caya tycker nog ganska lika, fast vi gör lite olika. 

Caya helammar och har inga som helst problem med det och vill därför inte, och har

inget behov av flaska, men för mig är flaskan guld värd.

Amningen har varit rätt jobbig från början. Först kunde hon inte ta tag, det gjorde ap ont

och funkade sådär. Sen när det började fungera så räckte inte mjölken på kvällarna när

hon ville amma typ var 30e minut. Då fick jag lov att prova ersättning, bara för att få

flickebarnet nöjd. Sen har det också rättat till sig, nu har jag mjölk så det räcker

(men bara precis så att det räcker känns det som, kan sällan pumpa ur något)

Oftast äter hon med 3 timmars mellanrum, men man vet aldrig, så det kan vara lite

svårt för mig att åka hemifrån, så ibland får Anders ge henne en flaska ersättning om hon

blir hungrig medans jag är borta.  Men det som är den största anledningen är att 

jag får ångest av att amma, man kan tydligen få det. När jag lägger henne till bröstet och

 mjölken rinner till, så känner jag en jätte stark känsla av olust, mår jätte dåligt och vill 

kräkas, men sen efter några minuter så går det över, jätte konstigt.

Och så är det varje gång!  Det känns jätte tråkigt att behöva känna såhär, för samtidigt 

tycker jag det är himla mysigt också, finns inget bättre än att se hur nöjd och lycklig ett barn 

kan bli över att få amma. Amningen är jätte viktig för mig, så trots att det kan vara

 jobbigt så tänker jag inte sluta, men därför har jag stor nytta av flaskan.

 Det räcker med att jag "slipper undan" 1- 2 amningar i veckan så känns det bättre.

 Caya sa: "Men det syns ju aldrig att du mår dåligt? du bara ammar ju" 

Ja, jag har nog varken visat eller pratat om det så värst mycket, för det finns ju liksom

 inget att göra åt saken, bara att försöka ignorera. Men just därför väljer jag ibland att 

inte amma när jag  vet att jag kommer att vara i en stressad situation, typ om

 det är mycket folk och man kanske har lite bråttom, då går det inte.

 Då låser sig allt, ingen mjölk kommer och Miranda blir ledsen. 

Men samtidigt kan jag sitta på siljan i lunch rusningen och amma också, det är 

så olika.  Men jag tror det är viktigt att vi mammor inte dömer varandra, för alla

 har olika förutsättningar och behov och man måste få göra val utifrån det, utan att

 någon ska klassas som sämre eller bättre. Vi ska ju peppa varandra! 

Men på tal om amning så ska jag nu gå och amma mitt barn som har legat och sovit med

pappan ;) sen ska vi åka en sväng till Hjultorget!