Förlossningen.

När Miranda kom till världen så var jag helt uppslukad av smärta och utmattning. Jag har många minnesluckor och under själva utdrivningsskedet så var jag helt totalt i en annan värld.
I efterhand känns det väldigt tråkigt, det var ju ändå jag som gjorde jobbet, men ändå vet jag inte vad jag gjorde? Ganska snart efter att jag fick veta att jag var gravid med Lillebror, så sa jag till Anders att jag vill ha den här förlossningen på film. Nu hoppas jag givetvis att jag kommer att vara mer närvarande under nästa förlossning, men jag känner ändå att jag vill ha det på film. Jag vill se vad som händer på andra sidan, jag vill se hur det ser ut när bebisen kommer ut. Men trots månader av bearbetning så står Anders fast vid att han inte vill filma. Han vill inte se vad som händer på andra sidan. När Miranda föddes så var det mycket blod, och han tror nog att det är en riktig krigszon där nere och absolut inget han vill ta del av, han håller sig helst i huvudhöjd. Men eftersom jag så starkt känner att jag vill ha det på film (vet att jag kommer grubbla över det och ångra mig så himla mycket annars) så måste vi ha en tredje person med under förlossningen som får sköta filmningen.
En förlossning är ju en situation man inte kan likna vid någon annan, man blottar sig själv både kroppsligt och själsligt, på ett sätt man aldrig skulle göra annars. Många väljer nog att låta sin mamma eller syster vara med, men någon syster har jag inte, och min mamma är absolut inte ett alternativ. Hon är så nervös, och vi skulle bara bli osams. Den enda personen jag kan tänka mig är Caya. Vi är otroligt nära vänner, vi umgås jämt, hon och Anders känner varandra väl och vi är väldigt lika varandra. Det känns inte som något konstigt helt enkelt. Jag tror att vi tre skulle kunna ha väldigt roligt tillsammans i allt det jobbiga. Dessutom är Caya en sån person som kan säga till, något som jag själv är väldigt dålig på, och Anders ännu sämre. Så om det är något jag inte är nöjd med, kanske vill byta barnmorska eller så, så vet jag att hon skulle kunna hjälpa till med det.
Både jag & Anders känner oss bekväma med det här beslutet, och  även Caya såklart.
Caya har tagit semester där kring BF, så vi får hoppas på att Lillebror är punktlig :) Blir lite svårare annars, med barn och jobb, men det löser sig!
Gick in i v.33 igår, så nu är det 7 veckor kvar, det närmar sig!

Förra gången...